Det stilla morgonregnet är trösterikt.
Svalkan fyller lägenheten med nattens fukt. På balkongräckets
undersida klamrar sig dopparna fast och vägrar släppa taget.
Berget vilar under ett grått täcke.
Där borta i väst spricker dagen upp i blå fläckar. Bräckliga
vita moln är på väg någonstans. Det hänger en tvekan i luften,
en avvaktande riktning.
Den här stunden vill jag stanna i
tills den rinner undan av sig själv. Allt annat kan vänta.
Suget i magen. Tankarna kring gårdagen.
Dagen som behöver fyllas med aktivitet. Inget av det där brådskar.
Knäna viker sig och vilar i måsarnas
avlägsna sång, i grenarnas och lövens skonsamma brus. I det dova
mullret av åska eller gryende trafik. Är det en container som
landar lätt i fjärran, sprider sitt eko över älven?
Precis så vill jag börja den här
dagen. En varsam landning.
En hård kropp som väntar på att
föras iväg.